Förlust
Kvällens match mot VIK innebar förlust med 2-1, riktigt tråkigt. Vi skulle ha kämpat bättre och gjort allting lite bättre så hade segern varit vår. Men något väldigt positivt var att Kicko äntligen fick lite matchspel i benen. En smygcomeback som gav hela laget en höjning under andra halvlekens första halva. Bra jobbat Kicko!
För er som inte vet så drabbades Kicko av diskbråck för ungefär ett år sedan. Jag minns så väl en träning under fjolårets försäsong då Kicko berättar för mig att hon känner en konstig känsla i nedre delen av ryggen, något slags stelhet förstod jag det som. Det var här resan började. Kicko spelade endast ett fåtal matcher innan besväret blev allt värre och skadan bidrog till smärtor som vårt eget kraftverk inte kunde hejda. Sjukgymnaster, naprapater och diverse läkare försökte få fram en diagnos över problemet. Ingen visste vad som var fel. Ett tidigt besked sa att en nerv var i kläm där streching skulle hjälpa i längden. Ingenting hjälpte, ingenting blev bättre.
Sent under hösten kom tillslut det slutgiltiga beskedet: diskbråck. Hur var detta möjligt? En aktiv fotbollstjej på 19 år ska väl inte kunna drabbas av diskbråck? Jo, tydligen... Under vintern genomgick Kicko operationen som under förutsättningarna gick bra.
Idag gjorde Kicko comeback efter en minst sagt kämpig skada. Jag vill hylla Kicko för allt det slit och den kämparglöd som hon visat under hela den långa resa som hon genomgått. Hon har visat glädje och varit nere på nästan varenda jävla träning med ett stort leende på läpparna trots att hon inte kunnat delta under några övningar eller ens fått röra bollen under så lång tid. Hon har varit hos Pentti så gott som varje dag och kört rehab tills det smakat blod i munnen. Först nu den senaste månaden har hon fått delta med oss andra under fotbollsträningarna. Det är så förbannat kul att se hur en person som Kicko sliter och ger allt på träningarna. Nu väntar vi alla på en comeback i A-laget Kicko. Men skynda långsamt! Det finns ingenting som betyder så mycket för att du ska offra ett år till. Ett års rehabilitetsträning, ett år på sidan och bara få titta på oss andra. Du vet nog bättre än någon annan vad en skada som denna innebär. Personligen tror jag att det tryter mest på psyket. Mentalt är det väldigt svårt att genomgå det som du precis håller på att avsluta. Snart är det över. Snart är din resa genom helvetet över. Jag vet att du är mer taggad än någonsin och att du snart är tillbaka för att kriga dig igenom matcher i 90 minuter. Keep on fighting!!
/Mikkiz
För er som inte vet så drabbades Kicko av diskbråck för ungefär ett år sedan. Jag minns så väl en träning under fjolårets försäsong då Kicko berättar för mig att hon känner en konstig känsla i nedre delen av ryggen, något slags stelhet förstod jag det som. Det var här resan började. Kicko spelade endast ett fåtal matcher innan besväret blev allt värre och skadan bidrog till smärtor som vårt eget kraftverk inte kunde hejda. Sjukgymnaster, naprapater och diverse läkare försökte få fram en diagnos över problemet. Ingen visste vad som var fel. Ett tidigt besked sa att en nerv var i kläm där streching skulle hjälpa i längden. Ingenting hjälpte, ingenting blev bättre.
Sent under hösten kom tillslut det slutgiltiga beskedet: diskbråck. Hur var detta möjligt? En aktiv fotbollstjej på 19 år ska väl inte kunna drabbas av diskbråck? Jo, tydligen... Under vintern genomgick Kicko operationen som under förutsättningarna gick bra.
Idag gjorde Kicko comeback efter en minst sagt kämpig skada. Jag vill hylla Kicko för allt det slit och den kämparglöd som hon visat under hela den långa resa som hon genomgått. Hon har visat glädje och varit nere på nästan varenda jävla träning med ett stort leende på läpparna trots att hon inte kunnat delta under några övningar eller ens fått röra bollen under så lång tid. Hon har varit hos Pentti så gott som varje dag och kört rehab tills det smakat blod i munnen. Först nu den senaste månaden har hon fått delta med oss andra under fotbollsträningarna. Det är så förbannat kul att se hur en person som Kicko sliter och ger allt på träningarna. Nu väntar vi alla på en comeback i A-laget Kicko. Men skynda långsamt! Det finns ingenting som betyder så mycket för att du ska offra ett år till. Ett års rehabilitetsträning, ett år på sidan och bara få titta på oss andra. Du vet nog bättre än någon annan vad en skada som denna innebär. Personligen tror jag att det tryter mest på psyket. Mentalt är det väldigt svårt att genomgå det som du precis håller på att avsluta. Snart är det över. Snart är din resa genom helvetet över. Jag vet att du är mer taggad än någonsin och att du snart är tillbaka för att kriga dig igenom matcher i 90 minuter. Keep on fighting!!
/Mikkiz
Kommentarer
Trackback
